Version 1 – 2 violoncelli – 1994

Version 2 – kammarorkester (fl, oboe, klarinett, horn, fagott, slagverk, violin 1, violin 2, viola, cello, kontrabas) – 1995
1995-04-06 Artisten Göteborg – Ensemblen för Ny Musik – uruppförande
1996-10-22 UNM, Köpenhamn – Ensemble Ars Nova

Version 3 – 2 violiner – 2002

Durata 6’30”

Moo (eg. Mō) kommer från japanska och betyder redan/snart/igen. Stycket är från början en duett för två celli och huvudidén är två stämmor som försöker komma så nära varandra som det går inom det vanliga kromatiska tonsystemet. De spelar aldrig samma ton utom i slutet då de båda landar på ett kvartstonshöjt A, mittemellan A och A#. Dock är det på en oktavs avstånd – samma ton med ändå inte.